En filosofisk diskussion

Idag känner jag mig mer nöjd med mig själv än på länge. Inte för att jag har åstadkommit sådär särskilt mycket men jag har gjort en del grejer och framför allt känner jag inte alls av den ångest som jag har haft de senaste veckorna, över vad som är meningen med livet och över insikten att jag är en egoistisk människa.

Låt mig förklara:

Jag åkte till min hemstad för ett par veckor sedan för att gå på jobbintervju och blev vansinnigt åksjuk på bussen dit. Jag valde därför att ta tåget på vägen tillbaka – ett val som visade sig vara ödesdigert. Jag träffade nämligen en gammal klasskompis på det tåget och vi hamnade olyckligtvis i en väldigt filosofisk diskussion. Jag kände att allt jag stod för helt tappade mening när han så tvärsäkert hävdade att 1) det finns ingen Gud och alltså finns det inget gott eller ont, allt är bara sociala konstruktioner; och 2) människan handlar bara efter sitt egenintresse – för överlevnad och för ”bekvämlighet”: vi hjälper andra för att det gör oss glada alltså är vi egoistiska varelser.

Den här diskussionen tog mig på sängen måste jag säga. Han hade uppenbarligen tänkt mycket på sin filosofi medan jag själv aldrig konfronterats med en så egoistisk (och enligt min åsikt meningslös) livssyn. Inte för att han inte verkade tycka det var bra att hjälpa dem som har det svårt och det var det som gjorde mig mest konfunderad: hur han kunde hävda att människan drivs av egenintresse och ändå tycka att det är ok tänka på andra människor. Ja, det låter rimligt att man skulle vara snäll mot dem som är i ens närhet, för att själv få kärlek och bli behandlad väl. Men jag då till exempel: jag handlar Fairtrade och ekologiskt, jag lägger ner mycket tid och kraft på att konsumera rätt, konsumera mindre, källsortera, laga mina kläder osv… Det får mig att må lite bättre men det är ju för att jag tror att det är för något större och gott som inte nödvändigtvis påverkar mig alls. Vore det då bättre att skita i allt jag gör och leva livet bekymmersfritt? Om det inte finns något gott är det inte så jag bör göra? Det var det som gjorde mig mest bekymrad, att om det inte finns nån Gud och det inte finns nåt gott – vad finns det för mening med att göra det jag gör? Jag tror visserligen att det finns en Gud men jag har en lite diffus bild av vad det är jag uppfattar som Gud, och när min vän kom där med sina skarpa argument visste jag inte längre vad jag skulle tro.

Efter att jag hade träffat min kompis gick jag i minst två veckor och grubblade över min egen egoism och meningen med livet, meningen med en rättvisare värld – meningen med överhuvudtaget allting!  Jag menar, det är krävande att vara det man tycker är en god människa. Visst man får lite tillbaka för det – men det är krävande. Vad är då mest egoistiskt? Att skita i det gamla och fortsättningsvis tänka på sig själv och sina egna drifter, eller att fortsätta göra det som man tyckte var gott förut??? Vad är i så fall mest rätt? Att göra det som är mest egoistiskt eller det som är mindre egoistiskt?

Nu har tack och lov ångesten försvunnit (tills vidare) och jag har börjat återgå till mitt gamla jag. Idag var jag på en väldigt intressant föreläsning med en av Krav:s grundare, Gunnar Rundgren, och jag känner mig återigen inspirerad att skapa förändring på samma sätt som jag gjorde förut. Varför jag vill göra detta och om det finns ett högre värde med det eller inte, skiter jag i just nu. Det kan i alla fall inte vara fel. Jag ska hur som helst lämna grubblande till senare när jag läst lite moralfilosofi själv, tänker jag. Det allra mest skrämmande med att träffa den här kompisen var faktiskt hur säker han verkade vara på att han hade rätt. Nej, jag ska nog inte lita på någon som verkar tro att han sitter inne med Sanningen!

Och allvarligt talat. En jihad-terrorist är mer intressant än en människa helt utan visioner om hur världen bör vara.

Hopplöshet inför jordens framtid

Världen kommer att gå under! Gud vad allt känns hopplöst!!!

Jag kom precis hem från en bokdiskussion med miljögruppen som jag är med i, där det var tänkt att vi skulle diskutera boken Hett, platt och trångt av Thomas L. Friedman (som jag dock bara har läst delar av och jag tror inte jag missat så mycket faktiskt). Vi höll oss visserligen inte så mycket till boken utan det blev mest en diskussion om hur man ska kunna ställa om världen till en långsiktigt hållbar livsstil. Mina vänner är väldigt pålästa och slutsatsen av diskussionen kändes ungefär som ”det går inte att rädda världen genom att använda mer resurseffektiv teknik, vi måste ändra vår livsstil radikalt och acceptera en lägre levnadsstandard, vilket största delen av världens befolkning inte kommer att göra, så det är kört”. Det räcker egentligen att se till sig själv. Hur mycket lägre standard kan vi egentligen tänka oss?

Och jag som precis har börjat känna ett sånt hopp inför framtiden efter mina utbildningar med Rena Kläder och Rättvisemärkt! Nu känns allting så extremt meningslöst! Jag måste hitta någon mer hoppfull bok eller rapport att läsa… (Fast Hett, platt och trångt är egentligen rätt hoppfull men enligt mina vänner alldeles för inriktad på teknologi.) Nästa bok vi ska läsa och diskutera är Tyst vår (1962) av Rachel Carson, som startade den moderna miljörörelsen och som bidrog till att förbjuda användningen av DDT i västerländskt jordbruk. Boken i sig må vara deprimerande men dess inverkan ger lite mer hopp. Dock är det inte forskning eller medvetenhet, som i fallet med DDT på Carsons tid, som saknas när det gäller klimatförändringarna. Det handlar nog trots allt om vår ovilja att förändra vår livsstil och jag vet inte vad det är som skulle kunna åstadkomma en sån förändring.

Förresten, jag har sagt att jag ska berätta om min Rättvisemärktutbildning. Det kommer nog så småningom när jag känner lite mer hopp inför jordens framtid.

Allt man kan göra med en läsplatta

Eftersom jag känner ganska stor avsky mot de flesta elektroniska produkter (för även om det hade varit roligt att ha en iPhone så fungerar ju mitt liv alldeles utmärkt ändå) så tyckte jag att den här krönikan om läsplattor var ganska underhållande.

Reko-utbildning 1: Rena kläder

Har precis kommit hem från en fantastiskt inspirerande helg med Rena kläder i Stockholm! Det var så bra på alla sätt och vis! Så himla roligt att träffa en massa människor med ett gemensamt intresse och att få svar på ens frågor från ledaren som också var jättebra!

Jag tyckte också att jag lärde mig en hel del trots att jag sedan länge redan är medveten om missförhållandena i klädfabrikerna. Jag lärde mig till exempel vikten av att förändringarna kommer underifrån – att det är arbetarna själva som kräver sina rättigheter genom fackföreningar. Det vi i väst kan göra är att visa vårt stöd för arbetarna genom att pressa företagen att kräva från sina leverantörer att de erkänner dessa fackföreningar istället för att trakassera eller avskeda deras medlemmar. Det är ju de som arbetar på fabrikerna som vet exakt hur djävligt de har det och när förändringarna kommer från dem blir det också mer långsiktigt än om allt hänger på oss konsumenter. Om det plötsligt inte blir lika ”trendigt” med rättvisemärkt här i väst här så kommer det inte att påverka deras vilja till bättre levnadsförhållanden. Det finns mycket jag skulle vilja berätta om Rena kläders arbete men jag föreslår att ni läser vidare på deras hemsida: http://www.renaklader.se/

Det som jag tycker var extra roligt med utbildningen var att jag träffade flera andra där som var från Uppsala och vi har nu bestämt oss för att bilda en lokalgrupp. Jag ser jättemycket fram emot det och hoppas att det kan fungera bra så att vi kan ha många framgångsrika aktioner och göra många människor medvetna om problemen i klädindustrin. Jag lovar att uppdatera om detta!

Förresten, måste bara visa mitt fantastiskt fina USB-minne som jag fick (den innehåller material som man kan använda när man informerar om Rena kläder). Det är i trä!!!

Länken i förra inlägget

Upptäckte att länken som jag postade i mitt förra inlägg inte fungerade – därför postar jag nu en annan länk men då får man klicka fram filmen ”cellphone clip 1″ men det finns fler klipp som är värda att kolla in!

http://www.sundancechannel.com/ecotrip/

Earth Hour och hycklare

Jag fick ett mejl från ett företag som heter Sensemakers som tydligen jobbar för världsnaturfonden och de utlyste en tävling. För att vara med i tävlingen ska man blogga om vad man ska göra på Earth Hour och så har man chans att vinna en ”klimatsmart” mobiltelefon!

Sånt gör mig riktigt riktigt irreterad! Det spelar ingen roll om den här mobilen har solceller och ett skal gjort av återvunnen plast! Den har fortfarande en massa miljöfarliga komponenter i sig och bidrar till sopberget! Nedanstående länk är till ett klipp från ”Miljöresan” som visades på svt i vintras. Den visar även andra negativa effekter av mobiltelefoner.

http://link.brightcove.com/services/player/bcpid16971543001?bclid=16935253001&bctid=19419678001

Rent allmänt är jag så himla trött på att företagen börjat slänga in en liten miljökomponent i sina annars miljöfarliga produkter – bara för att sälja mer och i det långa loppet försämra för miljön! Men när någon som arbetar för WWF har en sån produkt med i en kampanj för miljön, då har det verkligen gått för långt!!!

Dilemma

Nu när jag verkar ha en liten skara med läsare tänkte jag att det skulle vara en bra idé att fråga er om råd när det gäller en sak som har med miljö att göra.

Det är så att min mamma gärna skulle vilja åka iväg till något varmare land i påsk med familjen. Jag förstår henne! Våren verkar ju inte komma här och dessutom känner mamma att hon vill komma iväg lite eftersom hon har gått hemma sen i höstas. Men grejen är ju den att det med allra största sannolikhet blir med flyg vi åker i så fall, eftersom det är snabbast och smidigast och för det mesta också billigast. Jag har sagt vad jag känner om det här till min mamma, det vill säga att jag inte vill flyga på grund av miljöaspekten, men jag vet också att om jag inte åker så åker inte heller mamma. (Det är det värsta med att vara klimatsmart! Man blir som en belastning för alla omkring en. Det är därför jag inte är riktig vegetarian längre heller…).

Om jag nu skulle åka i alla fall så kommer jag självklart att klimatkompensera och i sommar om jag åker till Frankrike så kommer det att bli med tåg. Men jag känner mig ändå som en miljöbov! Hur tycker ni jag ska göra? Det hade ju inte suttit fel med en solsemester nu…

(Miljö)säkert sex

Måste bara skriva om dessa ekologiska och rättvisemärkta kondomer som jag läste om hos ekomuppen! Nu väntar jag bara på miljövänliga p-piller…

IPCC har fel

Det är inte ofta man läser hoppfulla artiklar när det gäller klimatscenarier men i morse läste jag en artikel i Ergo, Uppsala studentkårs tidning, där en forskare, Mikael Höök, sa att IPCC:s värsta klimatscenarier – där de bland annat varnar för en temperaturökning på upp till 6 grader under detta sekel – inte är rimliga eftersom man har överskattat hur mycket olja och kol som går att utvinna. Det finns visserligen ganska mycket fossila bränslen kvar men mycket av det är för dyrt eller svårt att utvinna. En del utvinning förhindras också av miljölagar.

Med andra ord blir det kanske inte så illa som man befarat men frågan är fortfarande: hur illa kommer det att bli? Och vad blir konsekvenserna av den uppvärmning som trots allt håller på att ske? Det svarade inte artikeln på men jag tror ändå att det finns anledning till förändring. Det är dock skönt med lite hopp för en gångs skull!

Utrotad

Eftersom FN har utsett 2010 till den biologiska mångfaldens år tycker jag det är särskilt viktigt att skriva om den tragiska nyhet jag fick läsa mig till i Hett, platt och trångt av Thomas Friedman. Egentligen är det ingen direkt nyhet (för mig är det det) men faktum är att år 2007 kunde man konstatera att människan inte bara utrotat en hel däggdjursart utan en hel däggdjursfamilj (familj i biologtermer består ju av flera släkten som i sin tur består av flera olika arter). Djuret som man utrotat var sötvattensdelfinen Baiji i Kina och det är bara fjärde gången en hel gren av ett däggdjur dött ut sedan 1500.

Anledningen till att den här nyheten berörde mig särskilt mycket var att jag minns att jag skrev en uppsats om just den här delfinen när jag gick i ettan på gymnasiet (för ungefär sex år sedan) och att jag då tyckte det var förvånansvärt att man la ner så himla mycket resurser för att rädda pandorna när den här delfinen var mycket mer akut hotad. Ändå hade jag svårt att tänka mig att man skulle låta det gå så långt att man lät den dö ut.

Anledningen till att baijidelfinen dog ut var inte att det fördes en jakt på den. Istället var det indirekta faktorer så som överfiske, omfattande båttrafik och kraftverk längs floden som delfinerna levde i som ledde till att antalet delfiner sjönk från att ha varit tusentals innan Kinas industrialisering, till att vara noll idag.

Jag tycker verkligen att det här är värt att fundera lite extra kring. Vad har egentligen våra aktiviteter för påverkan på jorden och de arter vi delar den med? Det har blivit så tydligt nu att det vi gör faktiskt kan få allvarliga konsekvenser.