Hopplöshet inför jordens framtid

Världen kommer att gå under! Gud vad allt känns hopplöst!!!

Jag kom precis hem från en bokdiskussion med miljögruppen som jag är med i, där det var tänkt att vi skulle diskutera boken Hett, platt och trångt av Thomas L. Friedman (som jag dock bara har läst delar av och jag tror inte jag missat så mycket faktiskt). Vi höll oss visserligen inte så mycket till boken utan det blev mest en diskussion om hur man ska kunna ställa om världen till en långsiktigt hållbar livsstil. Mina vänner är väldigt pålästa och slutsatsen av diskussionen kändes ungefär som ”det går inte att rädda världen genom att använda mer resurseffektiv teknik, vi måste ändra vår livsstil radikalt och acceptera en lägre levnadsstandard, vilket största delen av världens befolkning inte kommer att göra, så det är kört”. Det räcker egentligen att se till sig själv. Hur mycket lägre standard kan vi egentligen tänka oss?

Och jag som precis har börjat känna ett sånt hopp inför framtiden efter mina utbildningar med Rena Kläder och Rättvisemärkt! Nu känns allting så extremt meningslöst! Jag måste hitta någon mer hoppfull bok eller rapport att läsa… (Fast Hett, platt och trångt är egentligen rätt hoppfull men enligt mina vänner alldeles för inriktad på teknologi.) Nästa bok vi ska läsa och diskutera är Tyst vår (1962) av Rachel Carson, som startade den moderna miljörörelsen och som bidrog till att förbjuda användningen av DDT i västerländskt jordbruk. Boken i sig må vara deprimerande men dess inverkan ger lite mer hopp. Dock är det inte forskning eller medvetenhet, som i fallet med DDT på Carsons tid, som saknas när det gäller klimatförändringarna. Det handlar nog trots allt om vår ovilja att förändra vår livsstil och jag vet inte vad det är som skulle kunna åstadkomma en sån förändring.

Förresten, jag har sagt att jag ska berätta om min Rättvisemärktutbildning. Det kommer nog så småningom när jag känner lite mer hopp inför jordens framtid.

Allt man kan göra med en läsplatta

Eftersom jag känner ganska stor avsky mot de flesta elektroniska produkter (för även om det hade varit roligt att ha en iPhone så fungerar ju mitt liv alldeles utmärkt ändå) så tyckte jag att den här krönikan om läsplattor var ganska underhållande.